Vardagsutenatt

I det lilla bor det stora.

Det här är från i tisdags. Jag vaknade vid en sjö i Kilsbergen till morgondimma, precis innan solen gick upp. Lite is på tältduken, fuktigt och rått i luften. Varmt i sovsäcken. Samtidigt var det som att fåglarna, en efter en, började sjunga så det ekade över sjön. Ville egentligen bara ligga kvar och lyssna, men ändå, att få vara fylld av en sån morgon när man åker till jobbet… Mera sånt i livet säger jag bara.

Det går i perioder, men ibland längtar jag så himla mycket efter att sova ute. Orkar liksom inte vänta på att det ska bli helg när man är ledig igen. Då tar jag ibland bara mina sovprylar och sticker ut nånstans. Krånglar inte till det på nåt sätt, utan har minimalt med grejer. Käkat kan jag redan ha gjort hemma, eller så kanske jag tar med nån Varma koppen plus nån smörgås eller liknande. Ibland sover jag i tält, ibland i vindskydd och ibland under bar himmel. Det beror mest på väder och vad jag känner för…

• 

När det är vardag vill jag gärna kunna parkera hyfsat nära sovplatsen, i och med att jag börjar jobba i stan senast kl 07. Gärna tidigare. Jag vill kunna packa ihop snabbt, njuta så mycket av morgonen som jag bara hinner, sen åka direkt. Eftersom vardagen för mig innehåller en hel del att pyssla med utöver mitt ordinarie jobb och mitt egna företag, så kommer jag ofta ut i skogen rätt sent på kvällen. Då blir det i princip bara att fixa iordning sovplats och gå och lägga sig på en gång. Är jag i god tid så fixar jag gärna en eld också, alltid trevligt…

• 

Visst är det härligt när man sover ute att ta det soft med en låååång frukost, gott kaffe och skönt utehäng. Men sånt får man mest till på helgerna. Jag vill sova ute ännu mer än så. Varför då? Nja, jag sover väl inte superbekvämt, och jag behöver verkligen investera i ett bättre liggunderlag. Så det är inte för komfortens skull jag sover ute. Nej, utan det är framförallt för ljuden. Jag ÄLSKAR skogens ljud med fågelkvitter, djur i fjärran, vinden i träden eller regnet som droppar i sjön. Känner mig så omhuldad, som att det är där jag hör hemma…

Det här lugnet som jag hittar ute nu, så har det förstås inte alltid varit. Jag hör många som säger att de rädda för att sova ute i naturen ensamma, och så var det även för mig förut. Man reagerade på varje ljud och undrade vad det var. Tankarna ledde till farliga djur, mördare och våldtäktsmän. Men tänker man logiskt på det så… hur stor är den risken liksom? Jag lovar att efter några nätter ensam ute, så försvinner den rädslan. Man slappnar av på ett helt nytt sätt och kan njuta mer och mer.

Inget tak och inga väggar får mig att känna såhär. Inget kakel och inget klinker slår det här sättet att borsta tänderna. När jag unnar mig sånt här, känner jag mig bland de rikaste i världen. Kommande natt sover jag i min lägenhet. Och då känner jag istället tacksamhet över värmen och den bekväma sängen. Kontrasterna. Att kunna välja. Det är ett rikt liv. ¤